Ibland kommer man till en punkt i livet där man måste göra svåra val. Där är jag just nu. Beskedet jag fick hos vetrinären var att Pony har en elak artad tumör. Han har alltså cancer.
-
Finns två alternativ. Det ena är att göra en amputation av den utsatta delen, vilket är en stor del. För att kunna göra operationen så måste Pony sövas vilket bara det utgör en stor risk på en gammal häst. operationen går på 15 000 kr då Pony är oförsäkrad, det var inget försäkrings bolag som ville ha Pony då han redan var gammal när vi köpte honom. Det andra alternativet är att när han börjar bli hindrad av tumören och mår dåligt helt enkelt låter han få somna in.
-
Eftersom att jag har en gammal häst som antagligen inte har många år kvar känns en operation inte som ett alternativ. Risken att han inte överlever en operation är stor. Därför har jag valt att försöka ha kvar honom så länge det går, men vid minsta tecken på att han får ont och lider kommer jag ringa samtaler jag har gruvat mig för enda sedan jag köpte Pony. Ska ta en funderare nu till hösten. Överväga min beslut osv.
-
Jag är otroligt tacksam för det stöd jag har fått under dom här dagarna även fast det har varit sjukt jobbigt att försöka stänga ute mina tankar som rör Pony under ride campen. så fort nån har frågar har jag igentligen bara velat springa och gråta. Sitter och gråter floder medans jag skriver det här..
-
Tänker tillbaka på allt vi har haft. Alla fram och motgångar. Altt roligt vi har haft tillsammans. Om jag bara fick leva dom här åren en gång till. Det har varit dom bästa. Pony har gett mig så mycket, han har alltid funnit där. Idags läget har han inget problem av den, men vi vet inte när han kommer att få det. Den dagen kan komma när som helst.
-
Jag älskar min Pony. Och jag skulle göra vad som helst för att få våra år tillbaka. Jag vill inte att det ska ta slut.
Ett år sedan jag fick det värsta beskedet man kan få.. Gör fortfarande lika ont att minnas ....