För många är det bara en katt, men för mig var det en familjemedlem som funnits här i 14 år. Hon var en del av mig, en del av min familj. Minns det som igår hur liten och söt hon var när hon flyttade hem till min syster. Söt, men vild som en tiger! Från det vilda in till det tama, bokstavligen.
Efter ett tag flyttade hon hem till oss och levde rövarn. Minns hur hon älskade när man slängde gummisnoddar åt henne och hur hon ofta kom tillbaka med dom bärandes i munnen. Hur hon kunde hitta dom bästa gömställerna i huset där det var omöjligt att hitta henne. Hur hon kunde fånga dom största råttorna som hon knappt kunde bära upp från åkern. Hur hon med lätthetet kunde fånga en ekorre eller en orm. Hur händerna såg ut efter att ha lekt med denna buse!
Dom senaste åren har hon verkligen varit min bäbis,,, Hennes plats med hennes egna huvudkudde i sängen ekar tomt. Det känns ensamt att vara hemma efter att alltid haft en lite katt efter sig vart man än gick. Hur jag alltid lämnade toadörren på glänt så hon skulle kunna komma in, för var den stängd stod hon utanför och grafsade tills hon fick komma in. Hur hon satt brevid mig vid köksbordet och alltid förväntade sig att få en smakbit av min mat.
Hur hon alltid försökte jama fast hon inte kunde, hur högt hon alltid kurrade när man såg på hennne... Hur hon smög sig upp bid halsen när jag somnat, hur hon slickade på handen för att man skulle klappa henne och hur mycket hon gillade att bli kliad bakom öronen.
Trots att hon inte orkade gå dom sista två dygen så fortsatte hon försöka gå efter mig.. Och när vetrinären sa det jag inte ville höra tittade hon upp på mig och det såg ut som hon förstod varför jag grät. Lyfte upp henne och kramade om henne en sista gång, hon var så lugn så fin... Allting gick så fort och plötsligt hade du somnat in till drömmarnas land.
Saknaden är stor, nu har himmelen fått mina två finnaste änglar!
Jag älskar dig, vila i frid underbara och älskade Tequila
1998-13-12-2012