NORTHERN SHOWHORSES

Buck

Sutti och kikat på Buck så här hundra år efter alla andra. Vilken härlig människa måste jag säga. Flera gånger blir jag faktist lite tårögd, men med tanke på vilken känslomänniska jag är så är det ju inget konstigt. Var under ett klipp när det kommer en häst som bokstavligt talat är helt galen. Den går till attack hela tiden och beter sig verkligen inte bra. Biter till och med en kille i huvudet medans dom filmar. Men det som gör mig nere över det är att det är människans fel, hade man gjort andra val från början med den hästen så hade detta betende aldrig kommit fram. Hästen var så farlig som ägaren beslutade att avliva hästen.

 

En annan sak som Buck prata om är hur vi ska behandla hästarna som om dom är barn. Inser hur rätt han har, hade börjar klura på det redan innan jag såg den här dokumäntären med tanke på hur mycket jag passar på Qp. Jag blir nästan som en barnvakt eller en väldigt orolig förälder som inte riktig låter han göra fel i bland och kan låta han lära sig av sina misstag. Jag är där och "räddar" honom innan han hinner göra fel. Att tänka på hästar som "trotsiga" barn är inte en helt dum tanke, jag menar vi vet ju själva hur vi var när vi var små ;) 

 

Har ni sett Buck? Vad tyckte ni om hans tänk? 

 

ELIN

 

En helt underbar film o jag älskar hans "tänk".
Han är av samma tankegångar som Pat Parelli.
Man får en väldigt nära relation till hästen o lär känna hans/hennes personlighet o tar tar vara på hästens "spirit"
Du får gärna låna filmer om PNH av mig om du vill :P

Filmen var fantastisk! Jag har tränat för John Moore och han har väldigt lika tankar och jag gillar det starkt! Fin sida ni har :) MVH Tette

Jag tycker att Buck är underbar! Han har så mycket sunt förnuft, han är verkligen en förebild för mig!

Gillar er blogg, på återseende!

/Sandra - Stolpås Gård

Jag tyckte den var otrolig den dokumentären. Sådant tålamod han har och kontroll över alla sina känslor. Man vet ju att man inte får bli arg men ibland blir jag det endå... Man lärde sig mycket, grymt!

Kelly som den gule hingsten hette hade nog varit HELT annorlunda och vid liv om han inte hade varit på väg att strypas när han föddes, syrebrist kan förstöra mycket tyvärr och hade inte det hänt hade han kunnat vara som vilken häst som helst, men nu blev det ju inte så och de var väl bäst för alla.. Men det var en mycket fin film/dokumentär och jag gillar att jag tänker på samma sätt som honom i mycket :)